Tre ljus lyser vid min TV, de lyser för dig. I min hand ligger ditt guldhjärta med ditt namn inristat. Jag kan inte släppa det. Du känns nära när jag håller i det, men inget är som förut. Det är som en mörker över hela vårat hus. Jag kan inte se dig, men jag vet att du finns här.
Jag höll dig i min famn, hårt, hela vägen. Du låg i din filt. Du var så lugn. Du visste om allting. Du visste om var vi skulle ta dig.
När vi gick in rann mina tårar, det gick inte att stoppa. Du slickade på min hand, som att du skulle trösta mig. Jag släppte dig aldrig. I rummet där hon tog oss lyste tre ljus. Det hängde en bok med blommor på väggen, där man kunde skriva av sig. Pappa skrev i den; "Ville tack för all glädje du gett oss. Tack för dessa 15 år. Du kommer få det så bra nu. Sex valpar lever i dig. Hälsa mormor och Nellie." 
Efter 20 min kom hon in och jag höll i dig så hårt och jag kramade dig. Du var så trygg och lugn. Hon sa att jag skulle hålla i dig om du skulle hoppa till när hon stack nålen, men du rörde dig inte alls. Sedan tog hon medlet, medlet som vi visste skulle ta dig till en annan värld, en värld där du skulle må bra, träffa mormor och Nellie. Jag höll dig, mamma, Calle och pappa satt bakom, jag såg hur hon stack i medlet och efter någon minut kände jag hur tung du blev, helt avslappnad. Tårarna rann..
Efter ett tag la jag ner dig på bordet. Ditt hjärta slog inte mer. Jag höll i din tass och du tittade. Det kändes så konstigt att du inte rörde dig när vi klappade dig. Vi stog där ett tag bredvid dig, vi alla grät. Sedan gick mamma och pappa ut, jag var kvar med dig ett tag. Bäddade ner dig i din filt. Du var så fin när du låg där. Visste att du mådde bra.
Solen lyste upp på himlen för några minuter precis när du lämnade oss.

Ingen kan förstå. Allt är så overkligt. Det skulle vara du & jag alltid. Ville, du lever i oss förevigt!
Vi älskar och saknar dig

"Var och en som stått ett djur mycket nära kan förstå och leva sig in i de känslor av sorg och saknad som följer med då ett älskat djur har dött. Den som däremot aldrig har upplevt de känslomässiga band som kan uppstå mellan en människa och ett djur, har givetvis svårare att inse vidden av en sådan förlust och de känslostormar som den för med sig. Det finns faktiskt människor som tror att en död hund omedelbart kan ersättas med en ny, ungefär som när man byter bil eller skjorta.
Men ett dött djur är inte bara en död kropp. Det är en brusten lycka och en förlorad gemenskap. Harmonin är borta, en underbar källa till glädje har sinat. Ensamheten känns oändlig och nästan outhärdlig. En vänskap har upphört och den kan aldrig helt och hållet ersättas."


Imorse innan vi åkte, när du låg i min säng. Du var så fin. Sista bilden på dig.