Nu har jag pussat Martin hejdå för nu åkte han precis till jobbet. Har gjort mig kycklingpyttipanna till lunch. Jättegott verkligen och inte alldeles för ansträngande. Ner me't i stekpannan bara. Imorgon kommer mamma och pappa, alltså blir det till att storstäda hela lägenheten. Man måste ju smöra.

Stackars David. Först jobbar han på Toys 'r us och personalen är sviniga mot han. Han söker nytt och får äntligen drömjobbet på Stadium där han har jobbat i typ två månader nu. Så ringer de idag och säger att 95 stycken måste avskedas i hela Sverige. Jävla skit, men David ge inte upp. Allt löser sig.
Och sen, grädden på moset. Ann-Sofies (Davids tjejs) pappa fick en hjärtinfarkt här om dagen, men läget verkar vara rätt så stabilt nu iaf.
Tänker på er. Vi alla finns här för er jämt och det hoppas jag ni vet.



Läskigt att livet kan förändras så snabbt. Från att han varit helt frisk till att ligga på sjukhuset med en hjärtinfarkt. Hur kan livet vara så grymt? Jag har lärt mig att man ska leva varje dag som om det vore den sista. Visa för sina nära och kära hur mycket dem betyder för en.
För ja, man vet inte hur länge man får leva tillsammans. Allt kan hända..