Tänker på dig ofta. Minns inte hur länge sen det var vi sågs. Alldeles för länge sen iaf. Att det är 100 mil mellan oss känns så jäkla jobbigt ibland och när vi pratar känns det som att prata med en främling. Någon som jag inte känner, men egentligen så känner vi inte varandra längre. Du har ditt. Jag har mitt. Och när vi pratar så är det via Facebook. Önskar vi kunde ses oftare. Du är ju ändå min bror. Det känns himla tomt ibland.